Fick skjuts till skolan i morse...
Ytterligare en helt vanlig dag i mitt liv har snart passerat förbi. Låt mig berätta lite om denna högst vardagliga vardag.
Klockan 07.55 knackar det på min dörr. Jag går och öppnar men ser först ingen. Jag tittar ner och där står det en dvärg i rödlackade träskor, skinnväst och en stickad mössa. Jag har aldrig sett honom förut men det känns som vi känner varandra. Jag gör en inbjudande gest och dvärgen går in i min hall. Han vänder sig mot mig och sträcker fram sin lilla knubbiga hand. Vi tar i hand och sätter oss ner i min Klippansoffa. Jag sätter på kaffe och vi sitter en stund och bara läppjar på varsin kopp. Vi har ännu inte utbytt några ord men det känns helt onödigt. Vi är synkade på något annat plan som jag inte kan beskriva.
Efter en stund reser dvärgen på sig och går mot dörren. Jag följer efter och tar min tröja från klädkroken innan vi går ut. Utanför har solen precis orkat en bit upp på himlen så att jag måste kisa lite till en början. Det luktar soltorkad asfalt och nyklippt gräs. Det står en liten släde utan hjul spännd till åtta ekorrar i fyra rader om två. Ekorrarna bär även dom skinnväst och en av dom i det främsta ledet nickar mot mig som en liten morsning. Jag nickar tillbaka. Dvärgen ställer sig bredbent framtill på släden och visar med sin hand att jag ska sätta mig i släden. Jag gör så och dvärgen klappar snabbt till två gånger med träskorna mot asfalten och ekorrana knäpper knapparna i sina skinnvästar och intar startposition med alla ben i marken. Ytterliggare två snabba klapp med träskorna och vi är iväg.
Efter att första sockerbitshuset har passerats lyfter vi från marken och vi är plötsligt flera meter upp i luften. Dvärgen vänder sig om mot mig med ett snett leende och blinkar med ena ögat. Jag ler tillbaka och lutar mig sedan tillbaka i sätet. Vi genar över Tufvanängen och kullen upp till Tufvan. Vi åker över K-huset och stannar sedan till utanför M-huset. Dvärgen klappar nu endast en gång med träskorna och ekorrarna stannar till och spetsar öronen. Jag stiger ur släden och bockar lätt mot dvärgen innan jag vänder mig och går mot ingången. Jag hör två träskoklapp bakom ryggen och känner vinddraget i nacken när ekipaget drar iväg.
Väl inne i M-huset löper ytterliggare en dag med exjobbs-arbete på. Eftermiddagen ägnas åt att laga mat och leka med Isa. En helt ordinär dag med andra ord. Det är inte meningen att tråka ut er läsare med mitt helt vanliga Svensson-liv med det kan vara roligt att få berätta hur min vardag ser ut.
Sov gott.
Klockan 07.55 knackar det på min dörr. Jag går och öppnar men ser först ingen. Jag tittar ner och där står det en dvärg i rödlackade träskor, skinnväst och en stickad mössa. Jag har aldrig sett honom förut men det känns som vi känner varandra. Jag gör en inbjudande gest och dvärgen går in i min hall. Han vänder sig mot mig och sträcker fram sin lilla knubbiga hand. Vi tar i hand och sätter oss ner i min Klippansoffa. Jag sätter på kaffe och vi sitter en stund och bara läppjar på varsin kopp. Vi har ännu inte utbytt några ord men det känns helt onödigt. Vi är synkade på något annat plan som jag inte kan beskriva.
Efter en stund reser dvärgen på sig och går mot dörren. Jag följer efter och tar min tröja från klädkroken innan vi går ut. Utanför har solen precis orkat en bit upp på himlen så att jag måste kisa lite till en början. Det luktar soltorkad asfalt och nyklippt gräs. Det står en liten släde utan hjul spännd till åtta ekorrar i fyra rader om två. Ekorrarna bär även dom skinnväst och en av dom i det främsta ledet nickar mot mig som en liten morsning. Jag nickar tillbaka. Dvärgen ställer sig bredbent framtill på släden och visar med sin hand att jag ska sätta mig i släden. Jag gör så och dvärgen klappar snabbt till två gånger med träskorna mot asfalten och ekorrana knäpper knapparna i sina skinnvästar och intar startposition med alla ben i marken. Ytterliggare två snabba klapp med träskorna och vi är iväg.
Efter att första sockerbitshuset har passerats lyfter vi från marken och vi är plötsligt flera meter upp i luften. Dvärgen vänder sig om mot mig med ett snett leende och blinkar med ena ögat. Jag ler tillbaka och lutar mig sedan tillbaka i sätet. Vi genar över Tufvanängen och kullen upp till Tufvan. Vi åker över K-huset och stannar sedan till utanför M-huset. Dvärgen klappar nu endast en gång med träskorna och ekorrarna stannar till och spetsar öronen. Jag stiger ur släden och bockar lätt mot dvärgen innan jag vänder mig och går mot ingången. Jag hör två träskoklapp bakom ryggen och känner vinddraget i nacken när ekipaget drar iväg.
Väl inne i M-huset löper ytterliggare en dag med exjobbs-arbete på. Eftermiddagen ägnas åt att laga mat och leka med Isa. En helt ordinär dag med andra ord. Det är inte meningen att tråka ut er läsare med mitt helt vanliga Svensson-liv med det kan vara roligt att få berätta hur min vardag ser ut.
Sov gott.
Kommentarer
Postat av: Sebbe ormkuk
På Öland är det ju vanligt med reaggie och det vet man ju att de som lyssnar på reaggie inte spottar i pipan direkt... Fast detta låter med som nån LSD-tripp utan dess like, men det är väl vardagsmat får Herr Hårdrocksson. Autumn Falls är ju kända för sitt hårda rock n roll-liv och det har vi dig att tacka för!
Trackback
