hardrocksson

Det är som vanligt fint väder i Växjö. Inte. Växjö är som ett spacklat fall i badrummet - vattnet söker sig alltid dit till slut (Byggingenjörsliknelse). Det är inte enbart jag som får obehagskänslor av vädret. När jag och Isa kom innaför dörren efter att ha gått en bit i regnet fick hon ett av de större psykbryten jag har sett henne få. Hon sprang omkring i lägenheten och rullade sig i min fina ruggmatta om vartannat och utstötte väldigt konstiga ljud. Någon slags blandning mellan att skälla, gny och nysa. Efter ett tag torkade hon till och lugnade ner sig. Då hade hon på något sätt lyckats byta plats på alla mina mattor som låg slumpmässigt placerad i lägenheten. Duktig flicka!

Jag börjar få lite panik med exjobbet nu. Vi har inte mycket skrivet material och jag känner mig själv så pass mycket att jag vet att jag är jävligt långsam på att skriva text. Den information som är solklar i min hjärna händer det något med när den ska ut genom fingrarna och in i Word. Det är väl glapp i någon sladd där inne i kroppen. Det kommer som vanligt att bli stressigt in i sista sekunden. Jag är faktiskt ändå inte så avundssjuk på dom som redan är klara med sina uppsatser. Jag skulle känna mig väldigt illa till mods om jag var klar en och en halv vecka innan allting ska vara inlämnat. Tror jag. Eller jag vet inte, för det har aldrig inträffat och kommer antagligen aldrig att göra heller.

Nu ska jag gå och hämta mina rena kalsipper i tvättstugan. Fint ord det där förresten - kalsipper. Smaka lite på det så känner ni det själva!