En pubkväll i Kalmar
Hej. Idag är det inte Tom som bloggar utan det är jag som gästbloggar. Vem är då jag undrar ni givetvis? Jag är Jerry Williams.
Jag är Jerry Williams och gästbloggar på Hårdrockssons blogg.
Jag har polat med Hårdrocksson ett bra tag nu. Vi träffades en kväll på O'Learys då Tom kom fram och bjuckade på en bira (Stockholms-slang; bjöd på en öl). Tjena Jerry! Fan vad du ser fräsch ut, sa han. Jag svarade Tack detsamma! Vi slog oss ner vid ett bord och började snacka om livet och musiken. Jag gratulerade Tom till framgångarna med Autumn Falls. Han var lite överraskad att jag ens kände igen honom, men vafan - klart man har koll på svenska rockeliten. Fler öl beställdes in och vi trivdes helt enkelt i varandras sällskap. Efter ett tag stövlade en snubbe, som jag då inte kände, in genom dörren. Fan Jerkka, där är ju Lönngren. Sångaren i Autumn Falls, sa Tom. Han ropade på Lönngren som tydligen kom tillsammans med ett helt sällskap. Dom kom och hälsade och satte sig vid vårt bord. Det visade sig att Lönngren hade varit ute med grabbarna i Matchbox 20 på Molly's en sväng och nu dragit vidare hit. Så där satt vi, jag, Tom, Lönngren och Matchbox 20. Vi hade mycket trevligt hela kvällen och ölen flödade likt vin. Jag berättade bland annat historien om när jag och min gamle polare Johnny liftade nerför den långa och ensamma vägen till, till Mexiko. Lönngren lyssnade med båda öronen kommer jag ihåg.
Ja, så gick det alltså till när vi träffades första gången. Sen dess har det blivit många pubkvällar och mycket spontant jammande hemma i min lya med akustisk gitarr och skinnpaj på.
Härliga tider! Rock on,
Jag är Jerry Williams och gästbloggar på Hårdrockssons blogg.
Jag har polat med Hårdrocksson ett bra tag nu. Vi träffades en kväll på O'Learys då Tom kom fram och bjuckade på en bira (Stockholms-slang; bjöd på en öl). Tjena Jerry! Fan vad du ser fräsch ut, sa han. Jag svarade Tack detsamma! Vi slog oss ner vid ett bord och började snacka om livet och musiken. Jag gratulerade Tom till framgångarna med Autumn Falls. Han var lite överraskad att jag ens kände igen honom, men vafan - klart man har koll på svenska rockeliten. Fler öl beställdes in och vi trivdes helt enkelt i varandras sällskap. Efter ett tag stövlade en snubbe, som jag då inte kände, in genom dörren. Fan Jerkka, där är ju Lönngren. Sångaren i Autumn Falls, sa Tom. Han ropade på Lönngren som tydligen kom tillsammans med ett helt sällskap. Dom kom och hälsade och satte sig vid vårt bord. Det visade sig att Lönngren hade varit ute med grabbarna i Matchbox 20 på Molly's en sväng och nu dragit vidare hit. Så där satt vi, jag, Tom, Lönngren och Matchbox 20. Vi hade mycket trevligt hela kvällen och ölen flödade likt vin. Jag berättade bland annat historien om när jag och min gamle polare Johnny liftade nerför den långa och ensamma vägen till, till Mexiko. Lönngren lyssnade med båda öronen kommer jag ihåg.
Ja, så gick det alltså till när vi träffades första gången. Sen dess har det blivit många pubkvällar och mycket spontant jammande hemma i min lya med akustisk gitarr och skinnpaj på.
Härliga tider! Rock on,
Kommentarer
Postat av: basaset
Did I tell you that I love you?
Trackback
